Jag har medvetet låtit bli att uppdatera här inne, för herregud vilket kaos det har varit kring mina stora pojkar de senaste två veckorna. Just nu försöker jag acceptera att det förmodligen aldrig kommer ta slut eller bli enklare. Jag försvarar dom inte i något, jag önskar bara de kunde förstå vad deras egna bästa är. För att de gör fel, det vet dom! Och alla dessa samtal och möten. Jag håller på att bli tokig, just nu är det nånting varje dag igen. Det är ”tur” att jag inte jobbar som sagt.
Men allt detta gör att jag inte mår något vidare. Eller, det är så delat det där. För samtidigt så mår jag bättre än någonsin! Men det sänker en verkligen och dränerar en på all energi när man får rodda med skolan, bup osv.
Så därför har jag valt att inte skriva något alls om det, dels för att det bara är så mycket negativt och tårar. Men också för att barnen själva kan läsa om allt.
Men nu tar vi nya tag i veckan. Pojkarna har varit hos sin pappa i helgen. Enda chansen att ladda batterierna för mig och Emil. Sanning. Men samtidigt så är pojkarna helt rabiata när de kommer därifrån. Det är som att alla regler och uppfostran är som bortblåst och det är ett enda tjat från oss. (Rena kläder, man duschar, borstar tänder, lägger sina kläder till tvätt, packar gympapåsar, lägger sin i tid, regler kring telefon och spelande osv) Vi blir ju de ”onda” här hemma och det tar ungefär en vecka att ”komma igen” varje gång. Och sådär håller det på.
Nu är det en vecka i skolan och sen ett höstlov för barnen. Kämpa!
