Jag har ju skrivit tidigare att jag sover otroligt dåligt om nätterna. Är nästan alltid vaken och uppe en del pga olika anledningar, men främst pga foglossningen som är hemsk. Varenda rörelse väcker mig, det gör så ont!
Inatt det det vidrigt. Jag fick och la mig strax efter 22 som vanligt. Kunde inte somna, det kröp i hela kroppen. Plus att Emil somnade uppe på soffan och jag har svårt att somna om inte han ligger bredvid. Och sen var Thristan uppe på toaletten. Så klockan blev runt 12 innan jag somnade.
Sen vaknade jag 03.10 pga smärta av foglossning. Försökte somna om, men behövde gå upp på toaletten. Sen var det kört, det gick inte att somna om. När Emils alarm ringde 06.15 så var jag fortfarande vaken. Hade varit uppe en timme, satt nere i soffan och fulgrät. Pga smärta och trötthet. Känslan att vara SÅ trött, men inte kunna sova!
Barnen har sportlov, men skulle till fritids. Jag valde, för en gångs skull, att lyssna till kroppen. Så jag ställde in hela dagen, sjukskrev mig från jobbet och höll barnen hemma. Försökte sova hela förmiddagen, men det gick inte. Barnen var så snälla, de var lugna och tysta och frågade om jag ville ha hjälp osv. Men ändå, inte mer sömn än de tre timmarna inatt.
Så ja, dagen har varit tung. Nära till gråt och huvudvärk. Man fungerar inte utan sömn och så adderar man den här smärtan också. Ett gäng koppar kaffe, besök av syster som kom med fika och så bästis som tittade förbi med blommor och lakrits. Bästa!
Nu har jag mest panik för att det är kväll igen och dags för att gå och lägga sig. Är rädd för att inte kunna sova inatt heller, och ha lika ont. Blir tokig av det här, funderar om barnmorskan kanske har rätt i det där med sjukskrivning. I alla fall deltids. Har gått med hemsk foglossning sen vecka 11 nu, så 19 veckor med denna smärta. Förutom några dagar förra veckan som kändes lättare och nog kan klassas som ”vanlig” foglossning.
Thiara har fotat bevismagen.
