Jag är precis hemkommen efter en fikadejt med bästisarna på stan. Tänkt vilken lyx att smita hemifrån en kväll mitt i veckan för en fika. Att kunna prata om ditten och datten utan vare sig barn eller män som är med. Inte för att det är något fel med dem, men ni förstår nog hur jag menar.
Å andra sidan är jag väldigt hemmakär, älskar vardagskaoset med att vara med barnen, ordna med tvätt, göra läxor, läsa saga och lägga barnen. Och den här veckan var jag iväg igår (områdesråd i skolan och sen träffa pysseltjejerna) och imorgon ska jag också iväg (Norrköping.) Och sen åker pojkarna till sin pappa på fredag och är borta över helgen. Och på måndag väntar kvällsjobb för mig. Tur att de har världens bästa pappa där hemma som roddar med allt, jag saknas nog aldrig egentligen. Haha.
Nu ska jag ta och lägga mig, men fastnade i soffan med Emil.
Måste ju prata ikapp mig med honom också när jag varit borta.
