Vi har haft en riktig myskväll här hemma. Såg på film och spelade spel. Köpte hem pizza och planerade helgen.
Som en skön fredag ska vara med andra ord!
Men, det finns ett liiitet men. 😉
I början av veckan så införde vi ett litet belöningssystem till barnen. Vi gjorde en varsin ”karta” med rutor med glada gubbar i till dom. 20 glada gubbar och varje glad gubbe står för en godisbit som man får köpa på lördagen. MEN, om man gör något dumt (slåss, säger fula ord, bråkar, inte lyssnar etc) så sätter man ett kryss över rutan med en gubbe i = en mindre godis. Än så länge har det gått jättebra och barnen har varit så himla goa mot varandra och oss.
Fram tills ikväll. Thexas var väääldigt trött (ja, jag försvarar honom lite) och busade lite för vilt. Jag sa åt honom flera, flera gånger men han struntade totalt i det. När han bet mig i fingret (det var på skoj, men man bits helt enkelt inte!) så gick jag och hämtade en penna och gick in till hans rum och satte ett kryss på ”kartan”.
Jäklar alltså, han vart tokig! Jag har ALDRIG sett honom så arg!!! Han kokade av ilska!
Så inom loppet av ca två minuter hade han fått 15 kryss då han skrek, slog mig, drog i mina kläder och bet i min tröja.
Pjuh alltså! Samtidigt som han vrååålade ”inte kryyyyyss”
Det var nästan svårt att hålla sig för skratt, trots att han var så dum.
Det tog ett bra tag innan han lugnade sig och vi kunde prata med honom.
Men – han somnade grinig och utmattad och kommer väl förmodligen bli skitarg imorgon när han ser att de där kryssen är kvar.
Jag tror inte han bryr sig så mycket om antalet godisbitar det innebär, då han inte gillar det speciellt mycket.
Men det är nog själva grejen, de där svarta kryssen som han blir arg för.
Men förhoppningsvis kommer han ihåg det här och tänker sig för INNAN pennan åker fram.
Galna unge!
Thexas har gjort så fina halsband till mig och Emil på dagis i veckan.
Thristan blev så ledsen över att inte han fick något dock, så Thexas fick lova att göra ett till honom med nästa vecka.
Tänka sig – hans första egengjorda halsband. 🙂
Härligt att du vågar skriva om både motgångar och glada saket vad gäller barnen, det ger lite tröst i min vardag ich mina motgångar vad gäller bråkiga barn. Känns skönt att veta att man intebär ensam. Sen är det ju alldeles underbart att ha barn trots lite bråk till och från. 🙂
dessa barn, helt enkelt underbara =)