Vilken vecka alltså!
Det har fasen varit kaos på alla plan tror jag. Emil fick cellgifter i tisdags och han tar det hårdare och hårdare varje gång, mest psykiskt. Vi tassar på tå här hemma och försöker att anpassa oss. Inte helt enkelt med fyra barn som är hemma på sommarlov.
Jag var hos barnmorskan i onsdags och fick trista besked och sen var jag till tandläkaren i torsdags för kontroll, vilket är det absolut värsta jag vet i livet. Efter det var jag helt slutkörd och utmattad.
I fredags åkte vi till Söderköping för att göra något annat. Jag var fortfarande helt slut och en diskussion i bilen på väg dit gjorde inte saken bättre, stel och tråkig stämning i två dagar sen.
För att inte tala om barnens humör, speciellt Thexas. Att ha två barn hemma på ett långt sommarlov med fyra diagnoser, där de totalt krockar med varandra. Jo tack, man känner att man lever kan jag ju säga. Fy fasen så osams vi varit! Jag överväger att testa att ge Thexas sin adhd medicin under resten av sommarlovet, vi hade ju tänkt låta bli men jag vill nog gärna se vad den kan göra. Nu ska storpojkarna åka till sin pappa idag och va där en vecka, så jag hinner fundera lite. Och slappna av.
Emil har nu en återhämtningsvecka framför sig och jag hoppas innerligt att humöret är bättre och att vi kan få en bra vecka. För nu har det varit bra motigt ett tag.
Slutgnällt för nu. Strax vaknar nog Thilox, jag själv kan inte sova och ännu värre blir det när jag inte mår bra. Vaknade 03:30 och har varit vaken och uppe sen dess.
Glada barn i Söderköping i alla fall.
❤️