Nu har vi gått 12 hela veckor och alltså gått in i vecka 13, utifrån vår egna uträkning i alla fall. Det blir spännande att se om ultraljudet säger någon annat. Det har jag dock svårt att tro då vi har full koll på ägglossningen.
Jag tänkte försöka uppdatera om graviditeten en gång i veckan, om inte annat så är det roligt att själv kunna gå tillbaka för att läsa. Med Thiara var jag dålig på det, vi har fullt sjå med renovering och inflytt i huset.
Nåväl, den här veckan har vi berättat för alla vi känner om graviditeten. Enbart positiva reaktioner, och de flesta tyckte nog att det var väldigt oväntat. Vi var ju färdiga? Det var vi, men vi tänkte om. Vi fick någon kommentar om att ”ni behöver väl inte befolka hela jorden själva” och ”ni är galna”. Men det skakar vi av oss och tänker att det är inte någon annan än vårt beslut det här.
I veckan har jag varit på glukosbelastning, det kan ni läsa om här. Jag har fortfarande stora blåmärken efter alla nålar.
Foglossningen är inte att leka med, men under kontroll. Jag är ju så van, jag vet att jag kommer ha ont ett halvår till och att inget hjälper. Kvällarna är såklart värst, men än så länge kan jag dock sova hyfsat ändå på nätterna. Men på tal om nätterna, jag vaknar varenda natt och är kissnödig. Antar att det är för att jag dricker mer vatten än vanligt.
Både tröttheten och illamåendet har vänt, tack gode gud! Jag känner mig pigg och i princip ”som vanligt” igen efter två tuffa månader.
Så här berättade vi för min släkt förra helgen. Barnens kusin Lowelia fyllde 3 år och jag gjorde ett kort till henne med en avslöjande text inuti. ♥
