Idag går vi in i vecka 32, jag och lillebror.
Med risk för gnällinlägg, men senaste veckan har varit så jäkla tuff. Jag fick utskrivet Citodon mot foglossningen till nätterna, för att över huvud taget kunna sova lite. Det hjälper sådär, första nätterna tyckte jag ändå att det funkade hyfsat (pyskiskt?) men de senaste tre nätterna har ja haft så galet ont. Vid tre tillfällen har jag vaknat och trott att jag brutit bäckenet, då det smällt till så dant. Inatt var det som en kniv som vreds om också.
Vissa perioder kan jag inte gå alls. I måndags när jag hade lämnat barnen på fritids och skulle in på jobbet, så fick jag sitta kvar ute i bilen en stund för att benen inte fattade att de skulle röra på sig för att ta mig ut ur bilen. Svårt att förklara, det är som att kroppen inte kopplar ihop det med hjärnan när det låser sig sådär.
Jag har ju under senaste veckan även besökt sjukgymnasten, som konstaterade svår foglossning och där vänster sida är värst. Jag fick med mig en TENS hem och band att träna med, bälte och glidlakan har jag redan. Nu bör nog kryckorna letas fram, men tror de kan vara utlånade.
Det är svårt att säga hur mycket rörelse eller hur många steg som är nog för en dag, för mitt stillasittande jobb är nog den största boven ändå. Att sita på en stol rät upp och ned. Ingen position funkar liksom bra. Jag märker stor skillnad är jag är hemma nämligen, har varit hemma med sjuka barn och jobbat hemifrån, stor skillnad!
Nästa vecka har jag besök med barnmorskan igen, ska be henne boka in en läkartid då och se när jag kan gå hem på sjukskrivning. Med Thexas blev jag sjukskriven i vecka 14 och med Thiara fick jag en sjukskrivning vecka 34, men de ville egentlige sjukskriva mig redan vecka 23. Ändå har jag varit så dum, varje gång, att inte gå hem på min sjukskrivning! Jag har jobbat på ändå. Med Thiara gick jag hem i vecka 38 till slut, istället för 23. Och nu då? Japp, jag gör samma sak igen! Just nu har jag inget annat val än att jobba till den 30 mars i alla fall, då min kollega kommer hem från sin Australien semester. Och just nu känns det väldigt långt dit. Planerar ändå att jobba hemifrån en del under dessa veckor. Vi har inga skrivna rutiner på jobbet, så hela vårt jobb sitter i mitt huvud. Och det är ju sådant som jag lika gärna kan skriva hemifrån tänker jag. I soffan, med mina svullna fötter i högläge.
Okej, slut på klagodelen.
Jag har tvättat upp alla bebisens kläder, handdukar, sängkläder, filtar osv. Kan ju vara det allra mysigaste under en graviditet det här, att boa och göra i ordning inför en ny familjemedlems ankomst. Jag har köpt en hel del kläder begagnat i de här minst storlekarna, främst för att våra bebisar brukar födas så stora och knappt hinna använda kläderna. Nu är alla kläder torra, så idag ska jag ta och storlekssortera detta (storlek 50-62) och vika in i hans garderob. Och så håller jag tummarna för att min moster och kusin köper det vi glömde sist på Ikea till lillebror, så jag slipper åka dit själv. 
