Igår gick vi in i vecka 29 och idag hade jag en tid hos barnmorskan.
Och just nu känner jag mig rätt låg helt ärligt. För det första så har jag under denna graviditet haft en helt fantastisk barnmorska! Hon har jobbat i Stockholm tidigare och har en helt annan erfarenhet och lugn än alla de jag träffat tidigare här i stan. Tidigare så har det känts som att man snabbat på besöken och att man mest är i vägen när man kommer. Så det har känts så himla bra den här gången. Men så berättade hon idag att hon kommer sluta här i stan för att återigen jobba i Stockholm. Jag fick bita ihop för att inte börja gråta där och då. Nu kommer jag bara få träffa henne en gång till och sen få gå tillbaka till min gamla barnmorska som jag hade med Thilox, inte helt nöjd med det. Men mitt önskemål om barnmorska ska själv ha barn, så det fanns inte så mycket att välja på.
Vi kommer dessutom inte bli beviljade en igångsättning två veckor innan bf. Historien upprepar sig kan man ju säga.
Med Thilox var vi lovade en igångsättning två veckor innan bf pga snabba förlossningar och stora barn. Sen ändrade man det till en vecka innan, och då visade dessutom ultraljudet här i stan fel bf (skilde 4 dagar och då gjorde vi mååånga ultraljud i Eskilstuna) Jag gjorde ett tillväxtultraljud med Thilox i v. 37 och då uppskattades det att han skulle väga 3.8 kg vid fullgången graviditet. Sen kom Corona och man ställde in hela igångsättningen!
Han föddes två veckor för tidigt (det datum vi först blivit lovade för igångsättning) och vägde 4.2 kg. Inte ett rätt alltså.
Och nu gör man samma sak igen! Nu är vi dessutom framflyttade 1,5 veckor och får ”kanske” en igångsättning 1 vecka innan bf. Alltså EFTER vårt egentligen bf. ”Men vi bokar in ett ultraljud för tillväxtkontroll ändå” säger dom. Alltså, jag blir så trött!
För övrigt så såg allt bra ut med mig och bebis. Jag ska få göra en ny glukosbelastning på måndag. Det visade ju ingen graviditetsdiabetes förra gången och det finns inget som tyder på det nu heller, men eftersom jag fått så stora barn så gör man ändå en till nu när man är lite senare i graviditeten. Sist så svimmade jag av det, så jag ser ju inte fram emot det direkt…
