När jag var liten så hade jag en dröm – att köpa lika stora tuttar som min farmor på Åhléns.
Idag vet jag ju lite bättre. Min farmors tuttar var absolut inte köpta (läs: en äldre dam med lååånga hängtuttar) och Åhléns säljer inte bröst. Haha.
Detta inlägg skriver jag tillsammans med Eriksbergskliniken som sysslar med just bröstförstoring i Stockholm och någonstans så har nog ändå drömmen om stora bröst funnits där, ända sedan jag var liten. Och det är fortfarande en dröm och något jag vill uppfylla, någon dag. Problemet är väl bara att jag är så himla feg och rädd för att opereras! Jag har nämligen aldrig legat på ett operationsbord tidigare. Inte för operation, för att dra ut en tand, för att sy något, inte för att föda barn. Ingenting sådant. Så självklart känner jag mig lite skraj inför det. Och ibland kan jag riktigt avundas de som faktiskt vågar och som uppfyller dessa drömmar de har.
Jag har absolut ingenting emot plastikoperationer eller fillers av olika slag. Jag tror att det är viktigt att man gör det för sin egen skull och inte för någon annan. Antingen för att man själv vill ändra på sitt utseende eller för att man helt enkelt måste, kanske pga olycka eller andra problem. Jag har flera vänner som gjort framför allt bröstoperationer, dels pga att man själv velat men också de som gjort förminskningar pga ryggont eller komplikationer efter amning. Det är bra att det finns tycker jag!
Om jag nu bestämmer mig, någon gång, för att göra en bröstförstoring så kommer jag göra noggranna efterforskningar för att hitta en bra klinik. Jag skulle aldrig åka utomlands för att göra en operation, främst pga språket och jag vill ha full koll på vad som sker. Men också pga den suveränt sjukvården och försäkringarna som vi faktiskt har i Sverige.
En del tycker att det är ytligt och så må det väl kanske vara, jag kunde inte bry mig mindre om vad andra tycker. Men jag skulle gärna vilja ha större bröst och vill gärna testa på filler i läpparna. Och så har jag funderat på Botox i tinningarna för att försöka bota min migrän. Så ja, någon dag kanske.
En liten Hanna – drömmer om bröna?
