Ikväll har vi varit på skolavslutning för Thexas som slutade åk 6 och Thiara som slutade åk 3.
Sista året för Thexas på skolan innan det är dags för högstadiet till hösten. Sån ångest inför det!
Att få börja om med allt, alla möten, lärare, kontakter. Berätta om hur Thexas är, varför det blir som det blir.
Kavla upp armarna och hoppas på lika bra bemötande och samarbete som vi haft de här åren.
Så ja, det var en känslosam avslutning. Jag satt på picknick-filten i noll minuter, jag sprang mest efter barn.
Lämnade blommor till lärare, letade efter Thexas, letade efter Thiara osv.
Var faktiskt och lämnade en blomma och kort till vår rektor också, för även om Thiara (och så småningom de små också) kommer gå där framöver, så tror jag inte att vi kommer behöva ha så här mycket kontakt som vi haft under Thexas år där. För att inte tala om hans lärare och resurs, fy fasen så bra det varit. Ord räcker liksom inte till.
Thuni levde lajf framför scenen efter ceremonin när lärarna spexade och sjöng.
Helt galen var hon som dansade, sprang runt, rotade i främlingars fikakorgar osv. Helt svett var jag av att jaga henne. Haha.
Det är inte varje dag man lyckas få en bild på Thristan, här i farten.
Thexas fia ros som de fick varsin under en rosceremoni.
Så fint och sorgligt på samma gång, att jag fick gömma tårarna bakom solglasögonen.
