Hanna Loffart

Livet har verkligen varit upp-och-ned de senaste dagarna.
Uch, vet inte om jag någonsin mått så här dåligt.
Gått runt med en stor klump i magen och varit orolig och ledsen.

Det är en månads lång historia med strul kring det här huset.
Vi köper ett döds-bo, där säljaren är en fd fru samt banken.
När vi skrev på papprena i torsdags så dök inte den fd frun upp, inte heller under torsdag eftermiddag som det var bestämt.
Och inte i fredags. Inte i måndags.
I måndags fick vi höra från ”en av hennes vänner” att hon inte kan skriva på papprena och att hon måste kontakta en advokat.
Men ingen får tag på henne under flera dagar. Och vår mäklare är lika svår att nå hon.

Så helt plötsligt stod vi utan boende helt, då mäklaren och säljaren bett oss säga upp vår lägenhet direkt så vi kan ta huset tidigare.
Förstår ni paniken? Inget hus, ingen lägenhet. Två barn. Jag har varit ett vrak!

Det värsta av allt var ovissheten. INGEN hör av sig till oss. Vi ringer som tokar till mäklaren, som inte ens ringer tillbaka.
IDAG fick jag ett sms av mäklaren där hon skriver att allt är klart och att alla papper finns påskrivna och klara hos henne.
Vi åkte dit direkt för att hämta det.

Det är myyyycket struligare än vad jag kan och får skriva ut här.
Men nu är allt ÄNTLIGEN helt färdigt och vi har ett boende igen. Fy fan alltså!