Kulan växer på bra och jag undrar hur stor man egentligen ska bli? Och så slår mig tanken att jag kommer skratta åt dessa funderingar om några månader och tycka att magen var så liten. För även om jag tycker att den haft en växtspurt nu, efter att ha stått rätt still hittills faktiskt, så kommer den ju att bli betydligt större.
Nu har vi gått in i vecka 26, jag och ”Thårtan”. (Det kommer kännas konstigt att kalla bebisen för dess namn sen och inte för ”Thårtan”, gissar att det kommer hänga kvar ett tag ändå.
Bebisen är ca 35 cm lång, vilket förklarar att sparkarna börjar kännas en hel del. Det är rätt lugnt om dagarna, men han sätter igång så fort jag lägger mig. Han får in rejäla sparkar, som helt ärligt inte är vidare sköna när man ska sova. Häromdagen kunde både Thiara och Emil känna det en morgon, då fick de lägga sina händer under min mage när jag låg på sidan. Och då satte brorsan igång ordentligt. Thiara tyckte det var så häftigt!
Annars har han en hel del hicka, men det känns bara gulligt. Och på ett sätt lugnande, att få känna att han rör sig och mår bra där inne.
